Tidningen Toimintaterapeutti | Ergoterapeuternas första lärare banade sin egen väg

Julkaistu 2.4.2025

Oxford, Glasgow och ett Fulbright-stipendium. Invalidstiftelsen, Yrkesutbildningsstyrelsen och en enorm entusiasm. Och inte minst den fängslande Eyvor Ekman. Tack vare de här platserna, människorna och erfarenheterna blev Etel Valtasaari Finlands första lärare för ergoterapeuter år 1972.

Etel Valtasaari utbildade sig till barnskötare i början av 1960-talet.

”När jag var klar med utbildningen och funderade på nästa steg hörde jag av Eyvor Ekman om ergoterapi. Hon hade utbildat sig i London och uppmuntrade mig att studera vidare.”

Valtasaari besökte Invalidstiftelsen för att ta reda på mer om ergoterapi. Hon blev eld och lågor, flyttade till Oxford för att studera vidare och utexaminerades år 1966. Den treåriga utbildningen innehöll både teori och praktisk träning.

”En av mina praktikperioder tillbringade jag på ett rehabiliteringssjukhus som var specialiserat på att behandla rullstolsburna patienter. Där insåg jag hur viktigt det är med motion och idrott i rehabiliteringen. Vi hjälpte patienterna att komma ut och delta i vardagliga aktiviteter. Tanken var att en funktionsnedsättning inte betyder att livet är över.”

Lärare behövs för en ny utbildning

När Valtasaari återvänt till Finland spred hon aktivt information om branschen tillsammans med de första ergoterapeuterna, och de lyckades öka intresset för ergoterapi. Vid övergången mellan 1960-talet och 1970-talet ville den dåvarande Yrkesutbildningsstyrelsen starta en utbildning för ergoterapeuter, men problemet var att det inte fanns några behöriga lärare i hela landet. Därför åkte Valtasaari till Glasgow i Skottland för att utbilda sig till lärare i ergoterapi.

”Skolans direktör Doris Sym besökte Finland för att bekanta sig med ergoterapeututbildningen på en resa som WHO ordnat, och hon lovade mig en studieplats i Glasgow. Hon ville att jag skulle åka till Skottland innan studierna började för att lära känna verksamheten på det psykiatriska och rehabiliterande sjukhuset. Det var viktigt för henne att jag bättre skulle förstå den värld jag var på väg till.”

Valtasaari utexaminerades från skolan i Glasgow år 1972 och började genast som lärare vid Helsingfors sjukvårdsinstitut.

”Jag använde Glasgow som modell för studieprogrammet. Det fanns inte mycket litteratur, så vi använde mina egna föreläsningsanteckningar aktivt. I Glasgow blev jag vän med Mary Anne Boyd från Nya Zeeland. Hon kom till Finland för ett halvår och hjälpte mig planera undervisningsprogrammet. Så småningom samlade jag ihop litteratur om olika delområden inom ergoterapin.”

Till USA med Fulbright-stipendium

Till en början var det svårt att hitta praktikplatser för ergoterapeutstuderande.

”Många gjorde sin praktik på Rinnekoti och Invalidstiftelsen, som redan hade börjat arbeta med ergoterapi. Vi ordnade också praktikplatser i Skottland och Sverige. De första grupperna av studerande hade en obligatorisk tre månader lång praktikperiod utomlands.”

Efter ett par år fick Valtasaari chansen att utveckla sin kompetens i USA. Hon fick ett Fulbright-stipendium och kunde bekanta sig med utbildningen inom branschen i USA.

”Jag bodde tre månader i San Francisco och reste runt i USA för att lära mig om utbildningen där. Fulbright stärkte min uppfattning att ergoterapin måste vara evidensbaserad och att forskningen spelar en viktig roll.”

Text och foto: Anna Niemelä / Wise Words